fredag 30 januari 2009


The last day before I left Jaisalmer our 8 framed Mahilas,that would be placed in the Nachana Haveli Hotel, were ready for delivery.It was a great feeling for Kulwinder and me, to walk through the city with the small committegroup of women from the village.They were Agri and Jatani, the womengroupleaders. And our latest coworkers Radiya and Mima who will assist Kulwinder in the work with the Desert-festival-exhibition, where Mahila Aur Pani will take part.Radiya and Mima carries the boxes with framed embroideries.Proudly!

And so we got to meet the "Prince and princesse" (I call them so, with all respect,because they are members of the maharadiafamily.)In their hotel the images will be displayd and hopefully sold.Here is a picture in the Haveli taken by a nervous photografer.This was for me a grand final and happy moment!

And in the evening I was invited together with friends from Artist Hotel to a grand family celebration in the Haveli!But this is another story. There I couldn't take any photos, so I will make an embroidery of theese experiences.

Tomorrow the plane leaves for Sweden,and it will be fine to come home!

Goodbye India, for this time!Thank you all friends who have followed my blog!


I write this also for my friends in Jaisalmer therefore in English.
After two months it's high time to come out to desertvillages to experience some modern Rainwater-harvesting-structures.So in the socialworker's jeep we went out in the wild
A house quite newly built, or changed from mud to stonehouse, Notice the flat roof and the waterpipe coming out from it.When Moonsoonrain comes this pipe will be connected with a plastic tunnel which ends in the reservoir on top of the platform.
This water can last for one season if it has been a good moonsoon. When it is finished the sweetwaterwell is about 2 km. away.So the women have to go this way to fetch drinkingwater..But - "No, they don't," a man tells us in perfect English, "Here they are more modern. They don't want to go so far so we buy water from a tanktruck"He says prodly
When I see the camels standing there- waiting, I understand that in this village there is some welth, because of camelsafaris for tourists. That's also why this man speaks so good English
Finally I will see the treeplantation which has been done in last August.This is a result of the money I could collect from Swedish individuals and groups.Half of the money I gave last year to another project, and for different reasons it was very badly done.I was very unhappy and kept the rest of the money to give them to the SKSS, The socialworkers, whose work I find very reliable. Now this was happy moments when the treeplantation would be "inspected"What a surprise!There was a womengroup waiting for us.I got this orange dot on my forehead, with thre riceseeds in it, symbolising happiness and wealth. Then the women started to sing a song with great intensity. I could listen moved and happy!
There was the small school with 29 children in the youngest classes. Around the school a stonewall was made, a perfect protection from winds and sandstorms.Inside this wall the trees were planted. Different sorts of trees which are useful in many ways. I know the Neem-tree from which we get fodder for animals,it is also natural biocide against insects.It's useful for antibacterial purposes. Once I saw a man running from the nighttrain, grab a small stick of a neemtree,jumping up the train, starting to brush his teeth with the broken piece of wood.Neem is from the beanfamily, it gives also nutrition to the soil.It's important to dig rather deep and wide holes to protect the plants
Here are ND from SKSS the Socialworkers, the teacher in the school and the villagechief.Proudly they show how the plants are growing and how well they are treated.I'm sure they can imagine how there will be a ring of trees around the schoolyard. In five years, ND says, but He is an optimist.
On our way up to the village I found this beautyful "Still Life"So important for life in desert.
In this village there are only 15 families and about 256 inhabitants totally.We could visit some of the families.And here I got so happy! I realised that they, that is Kulwinder had introduced my idea from last year! To let every family plant a tree to give care and love to.This tree could grow more quick if it could be planted where the water from the household was rinning.And yes, Here this little idea was implemented!also together with a kitchengarden
Here is the mother of the teacher with her treeplanting in the wastewater!

"Is she a gardener?" the teacher said when I started to take away the too many carrotplants- "You may use it with the rice," I said about the small plants.

And now came the very joyful end of the visit.We got to meet the women and children all dressed in their best clothes.We were served sweets, water and tee and the women sung a song. And I answered by singing Lovely is the Eart, wonderful is God's Heaven...the old Swedish psalm,which I love and remember from my childhood.
Which was the first song that appeared in my mind.
I felt happy and rich when we returned to Jaisalmer in the afternoonsunshine.
There will be a short next blog...

fredag 16 januari 2009


Sista dagen pa det gamla aret insag vi att det vore mojligt att gora en utstallning av vart arbete med
Women and water in desert.
Bhilon Ki Basti

Rott band maste kopas och klippas! Turism-industri och hantverkschefen inom kommunen assisterar.Det ar mannen i den bla sarken.Han gick in for att papeka de fel vi gjort i stavning m.m. samt ansag att kvinnorna maste lara sig att gora mer realistiska ansikten for att bli riktigt forstadda och populara!

Klubben som borjade sa motstravigt har plotsligt fatt vingar.Visserligen med en massa olika pilljobb, men den utstallning som jag haft i bakhuvudet hela tiden har plotsligt blivit av.
Vid Hanuman Circle,ett stort torg mitt i stan, i ett utstallningstalt som just nu visar hantverk, fanns ett baas som vi kunde hyra 8-15 januari.Sa nu gallde det att pinna pa.
Broschyrer skulle skrivas , layoutas, bli tryckta, oversattas till hindi. Britta hade mycket pill vid datorn, jag skrev en del texter. Broderier skulle goras fardiga, ramar bestallas, slipas, bilder monteras.(Att t.ex. fa tag pa lamplig kartong till monteringen var nastan omojligt tills vi hittade det i ett tryckeri.) Pressen + TV kontaktas, det var ND:s arbete.
Parallellt med utstallningsarbetet har vi gjort vara moten med kvinnorna.Som t.ex beskrivs i forra bloggen.Det var for tidigt att lata dem delta i utstallningsarb.
Ett jattestort talt, som finns pa platsen mer eller mindre permenent.En helt osannolik miljo for en utstallning i var estetiska mening.Tva langa gangar med taltdukavgransade baas paa vardera sidan.Vi kunde hyra ett bas pa 3x3 m.Tre skitiga taltvaggar,sandgolv med en sladdrig matta, ett par bord av resttra,Av detta blev en riktigt rar utstallning.Vaggarna och borden livades av solgult banderolltyg, samma som i den banderoll som malades av en banderollspecialist fran ena dagen till den andra.
Broderierna kom upp. Nagra foton av kvinnor, flickor och av arbetet.Och pa tre timmar var en attraktiv utstallning fixad nastan utan verktyg, snoren var en bra hjalp.
Jojomen,4 olika tidningar hade foton och artiklar.Rajasthans storsta TV-kanal kom, filmade lange och val,
precis nar TV holl pa som bast och jag blev intervjuad, spreds ett rott,orangt moln i taltgangen. Ett forvantansfullt, fnittrande moln av tjejer och mammor fran byn i sina basta saris.Dom kom och gjorde stora ogon.Stolta,glada och blyga intog de hela utrymmet.Och TV filmade, Tre av dessa kvinnor talade i mikrofon, om sitt arbete, en flicka var ocksa riktigt modig.
Sedan sandes ett halvtimmesprogram pa basta sandningstid over hela Rajasthan!Fatta nu hur markvardigt detta ar!
Detta ar Britta med barnen fran hotel Artist, som hon blivit kompis med.

Intervju med storsta tidningen i Rajasthan

Rajasthans mer kulturella TV-kanal DOOR DARSAN intervjuade oss alla och sande ett halvtimmes program, som vi inte lyckades se, men som vi har pa DVD.

Sa nu far vi leenden och gratulationer fran de shopagare som tidigare tjatat pa oss: "Welcome to my sop!"Och allra bast, sjalva amnet: Women and Water"uppmarksamas.
Och under hela proceduren var vi intensivt bevakade av den ledigare delen av indisk mansklighet,de yngre mannen och gubbarna!Somliga tittade aven och verkade bli imponerade.
Har ar bilderna i en osorterad blandning,Det ar skarpsinne som galler for att koppla bild till text.
Lyckliga halsningar


torsdag 1 januari 2009


Har sitter en gronsaksforsaljare och laser tidningen,ganska ovanlig syn.Inte manga laser sa varst mycket. Men tidningen kan ju ocksa anvandas till att sjasa bort hungriga kor.
Denna lyckliga dag kom kvinnorna som vi kommit overens om .Den lilla gruppen var bara 13 stycken, sa det var valdigt lugnt och skont.Vi delade in dem i tre grupper.1)ATT GORA GARNPORTIONER/elsa Deras dampade smaprat ,medan de vevade garn,var musik for mina oron.Observera fortet i bakgrunden, Ett varldsarv, som sakta vittrar bort, men fortfarande ar det som en gyllene sagoborg.

2)Kulwinder larde ut Blueprint,knappnalshal efter ett monster uppritat pa monsterpappret.Det bla astadkoms med blatt fargpigment utrort i fotogen el.dyl.,som stryks pa monsterpappret som halls alldeles stilla pa broderityge. "Neej" sa bade Agri och Jatani, kvinnornas gruppledare "det ar for svart det klarar vi inte", sedan markte de till sin fortjusning att de kunde!Sa gar det till med sma sma steg i sjalvtilliten!
3)Britta fordjupade sig i strykningens svara konst.Forst tvatta handerna, o.s.v. Ofta ar elektriska prylar direkt livsfarliga,losa oskyddade sladdar m.m. sa aven sadan kunskap behovs. Sedan var det dags for en vilostund.Sedan var det dags for fruktstund m bananer.Och till sist fick de gora paket av nygjorda blueprints och garner till sig sjalva och sina kamrater.En pedagogik som gjord for smaskolan. Men det maste borjas dar har vi markt.
Kvinnorna markte sakert vilken skillnad det blir nar de far koncentrera sig utan barn eller 20 andra hojtande askadare.
For oss var det ett guldlage!
Injte alls trotta gick vi hem efter val forrattat varv.


Har gar solen forvanad upp i en ny varld med blommor, faglar lamm och snalla manniskor.Ett av broderierna som Brittas flickgrupp har gjort.Flickor mellan 12-14 ar gor manga fina bilder.

Nyarsaftonen firade vi med en timmes kamelritt i solnedgangen.Vackert nar okensanden blir helt glodande rosa.Har ar Britta nyss uppstigen pa sin kamel. Sjalv satt jag redan hogt uppe nagot spand.Kamelen gungar fram och ju mer avspand kroppen ar desto skonare, kan jag tro.En upplevelse var det, som jag inte vill vara utan.

Och nar vi kom fram till byn dar festen skulle vara hade manskaran just visat sig. Och dar kunde jag sitta for mig sjalv mitt ute i oandligheten.En bit bort holl vannerna fran hotel Artist pa att duka upp en nyarssupe.Bord och stolar var utkorda och barbequeelden flammade Kocken stod som en oversteprast hogst upp pa utespisen och bakade chapatis.En liten samling manniskor skulle sa smaningom satta sig vid bordet och ata desertchicken, dricka ol och lyssna till traditionell musik, som blivit bekant for oss eftersom hotellet ligger mitt i denna koloni av en musikerkast,som forsoker halla liv i sin berattande musiktradition genom att spela for gasterna pa olika hotell,
Inte en skarp bild precis, men nagot av stamningen formedlas val? Att hora pa musikernas uraldriga eller helt nya berattande rytmiska sanger var helt magiskt sa har ute under stjarnhimlen.Dansade i sanden gjorde vi och kvallen forlopte sa helt avspant och skont. En del sov over i den ekoby dar vi holl till, men jag for med musikerna tillbaka till stan och hann t.o.m. med fyrverkerierna i stan vid 12-slaget.

Har ar nagra avkillarna som driver hotellet.framfor sjalva byggnaden. Just innan vi gav oss av till vart nyarsfirande.

Titta aven pa Brittas blogg;
Hon har en mycket skarpare kamera och skriver nog om andra saker.