lördag 29 november 2008

47 MAMMOR OCH 73 BARN



Innan jag kastar mig ut i Jaisalmers torra varme vill jag beratta fardigt om mammorna och barnen i Prema och Anands Chandra-projekt i Kausani, Himalaya.(forst kolla efter den forsta rapporten fran Himalaya under okt. det rakade bli fel datum sa det inlaggethamnade fel.

JAG HADE SKRIVIT HELA DEN HAR BLOGGEN NAR JAG RAKADE TRYCKA PA FEL KNAPP SA ALLT FORSVANN! NU BLIR DET KORTARE, ---BRA VA PER!


Det handlar om de ankor som blir helt utstotta och rattslosa i bysamhallet nar mannen dor.Det bli omojligt for dem att forsorja sig eller lata barnen ga i skolan.


inom en omkrets av 4 mil fran Kausani tar P+A hand om dessa kvinnor, hjalper dem till arbete och barnen att ga i skolan. Tva ganger om aret mots de i delgrupper for att planera aktiviteter och barnen far redovisa hur skolarbetet gar. Jag fick gladjen att delta i tva sadana moten.


Har kommer mammor och barn och tas emot av sonen i huset, Manuesh. Han registrerar och delar ut kuponger som berattigar till nagon nyttighet for varja barn. nu infor vintern ar det nya yllesweaters som ges till alla. Kvinnorna kvitterar med underskrift eller sitt tumavtryck.
Motet halls i en langsmal samlingssal. Kvinnor th tre i var rad. barnen t.v. fyra i var rad pa mattor pa golvet.Har ar Manina, en lararefr.v. Prema + Anand



Handupprackningen galler en byvandring som planeras som en stafett mellan olika byar. For att informera byborna om ensamma kvinnors situation. 5-6 byar passeras pa en dag under en vaeck deltar Prema,som leder det hela. " I love these walkings" ler hon. Pa fragan om hon inte blir trott.





Livliga barn sitter stilla och ratt tysta under de 3-4 timmar som motet pagar. Detta ar stort for dem. De lar sig vaga framtrada infor andra mnniskor och de ar allvarsamt koncentrerade mest.






Barnen visar vad de fatt lara i skolan . Har dansar och sjunger ett par flickor. Kolla kontakten mellan dem!




En pojke sjunger. Lika manga pojkar som flickor framtrader. manga ar mycket blyga, men far hjalp att ta sig ur sin blyghet.


Osh blir alltmer frimodiga enl. Prema.



Aven en del mammor upptrader har dansar en kvinna till allas handklappningar.

Att ha fatt delta i detta verkligt hoppfulla tillfalle kandes verkligen rikt och som en stor forman.

Chandras arbete stods av nagra olika grupper i Europa: England, Danmark, Sverige.An sa lange har det inte gatt att fa gehor inom indisk byrakrati eller den framatrusande medelklassen. Den som kanner lust att bidra kan hora av sig till mig, ger jag adressen till Gunilla Hollander i Stockholm som samlar in svenska bidrag.

fredag 28 november 2008

FRAMME I OKNEN I DAG

Efter 18 timmars tagresa, ar vi nu tillbaka i Jaisalmer.
Langt borta fran storstader dar det hander forskrackande saker!
Vi har varit pa resa och inte faatt fatt i naan tidning, men det marks att folk ar uppskakade av bombdaadet i Mumbai.
Ni vet troligen mer hemma i Sverige an vad vi gor.
Jag skriver battre blogg mindre trott.

OBS! Min forsta Indienblog, den fran de Himalayanska bergen rakade komma efter den jag skrev redan FORE resan, Las alltsa under okt sa hittar du den.

Gonatt nu
Elsa

lördag 8 november 2008

NEDRÄKNING/ COUNTDOWN
-from now on i will write in swedish











Rainwaterharvesting det senaste broderiet, som visades på utställningen på Nääs.


Jag visade också bykvinnornas broderier, "Vattenbärerskorna" och de såldes alla. Så nu har jag 6600 kronor med tillbaka till byn.Tillsammans med insamlade pengar blir det ung 15ooo kronor som nu kommer att användas för att skapa en fond för microlån, som skall göra det möjligt för kvinnorna att själva komma igång att brodera och skapa försäljningsvägar i deras hemstad Jaisalmer. Hur det skall gå till skall vi pröva ut när nu Britta Kleberg och jag reser tillbaka. Jag har skrivit till "prinsen"som har ett hotell i sitt palats och påmint honom om vårt samtal för ett år sedan, då han blev intresserad av arbetet och lovade att vi skulle få visa broderierna i hans hotell och sälja dem i hans shop.







Fredag den 14 nov om 28 timmar bär det av från Täcklebo
Inte många timmar kvar och så mycket som skall göras...
Den här morgonutsikten från ateljéfönstret reser jag ifrån.
nästa inlägg från Indien...
Följ med!
Hej då Täcklebo!
Elsa